Hurricaane.blogg.se

Igår var en sån dag som jag inte ville skulle existera. Panikångestattack säger jag bara, en duktig sådan med.

Jag kände redan på morgonen att jag inte mådde bra, och visste att det skulle vara en tuff dag. Och fan va rätt jag hade. 

Panikångesten i sig, om man struntar i vad som utlöste det igår, var från helvetet. Jag kom in i det stadiet där jag inte är kontaktbar, jag är knappt med, och tillslut svimmar jag av. Detta hände igår. Jag hyperventilerade så mycket, och fick så lite luft att jag tuppade av, bara för korta korta stunder. Man  kan säga att det kändes som att ligga mellan vaket läge och att svimma. Jag var så rädd under tiden, och oavsett att jag vet att man inte kan dö av en panikattack så kändes det väldigt nära igår.

 

Idag har jag ont i hela kroppen för jag spände mig så mycket igår, man ska då inte behöva glömma sina attacker inte, utan det kan kroppen tala om för dig dagen efter ;)

Men idag har dagen varit betydligt bättre!

Solen sken när vi vaknade och sen dess har det varit ett leende på läpparna på både mig och E. Vi har varit ute på promenad med Doris och passat på att fotografera lite också. Ikväll ska vi gå skilda vägar för några timmar då han ska ut och käka med grabbarna och jag ska hem till deras respektive och tjöta tjejsnack och dricka vin :)

Vi hörs!