Hurricaane.blogg.se

Har suttit den större delen av idag och sökt information mm om hjälp när din anhöriga eller partner sitter i fängelse, och vet ni vad jag fått fram? Att du som anhörig kan kontakta socialtjänsten i din kommun för att få hjälp med tex hyra. Det är det enda! Allt jag hittat! Sen strå det givetvis att undrar du hur det går till innan du ska in i fängelse så kontakta kriminalvården.. Så med andra ord, detta får bli ett projekt imorgon och ringa och kolla runt vilka rättigheter och hjälper det redan finns, och vilka som kan finnas. 

 

Jag tänkte istället skriva om mitt KBT möte idag. Jag har en helt underbar kbt terapeut och känner stor glädje i att det är just henne jag har, vi kallar henne M här. 

Hon får mig att inte känna skam, att det inte är fel med ångest och depression. Hon är helt enkelt asbra! 

 

Idag gick vi igenom vad som kallas undvikande beteende.  Det är egentligen en kurva där man mäter tid vs ångest där toppen på kurvan är döden. Man tror kanske alltså vid en ångestattack att man ska dö. En människa klarar en hög och intensiv ångestattack i MAX 15-20 minuter, sen planar automatiskt hjärnan ut den och ångesten försvinner. Det finns INGET fall i världen där en människa dött utav ångest. Detta kan va väldigt svårt att tänka på under en attack, men det finns en mening med att försöka tänka på det. I många fall när ångesten kommer så söker människan ett sätt att stoppa den. Man börjar må illa, det börjar bli tajt i halsen, det kan börja kännas oroligt i kroppen, och vad gör hjärnan då? Jo man tänker på alla hundra saker man kan ta till för att få ångesten att gå över. Det kan va alkohol, tabletter, ett telefonsamtal till någon, narkotika, promenad, ja vad som helst! Detta gör hjärnan för att vi lärt den att ta bort ångesten så fort som möjligt, redan från din första ångestattack så lär du hjärnan att stoppa den.  Detta är ett beteende man vill få bort, och det är det min kbt terapeut försöker lära mig, i just ångest delen. 

 

Vad vill man då uppnå med att låta ångesten fortsätta? 

Jo, eftersom man vet att man inte kan dö av ångest, så går allt ut på att pressa sin tid i ångesten till max. Om du klarar 10 minuter längre vid nästa attack då är det lyckat för den attacken. Tänk dig att du försöker detta vid varje ångestattack, att alltid försöka klara ångesten liiite längre varje gång, istället för att ta till ”hjälpmedel”, då kommer den att plana ut tidigare och tidigare för varje gång! Det är jobbigt, det är fruktansvärt jobbigt att vara i en ångestattack som du kanske till och med har hittat ett sätt att stoppa, men att tvinga dig själv att vara kvar i den. För att det blir bättre i långa loppet. 

Efter att par gånger blir tiden kortare för dina attacker, och du lär då hjärnan att nämen se, jag dog inte! Jag klarade det! Hjärnan är inte dum, och den kommer uppfatta väldigt snabbt att det inte är något farligt, och meningen är att du tillslut ska kunna titta på den fula apan på din axel, som vi även kallar ångest, och rycka på axlarna åt den och fortsätta med din dag. 

Vi behöver inte ångesten. Det är en ful apa som bara stör dig för att den kan! Varför tillåter vi det? Idag har jag faktiskt förstått ångest på ett helt annat sätt än jag gjort under alla år vi vart ”polare”... 

 

Något som även är jobbigt för många det är maten. Din aptit försvinner helt enkelt när du har ångest, vare sig det är en ångestattack eller bara ångest som ligger och gror på ytan. I mitt fall så kan jag känna mig helt svag, jag vet att det är energi jag behöver, men bara tanken på att stoppa något i min mun och tugga gör mig äcklad! 

Men det är svårt för kroppen att stöta bort ångesten när du går utan bensin. Man får därför försöka hitta sätt och lätta grejer man kan stoppa i sig istället. 

Försök att testa något flytande, någon yoghurt eller kanske smoothie? En frukt eller något kallt är oftast rätt skönt att få i sig. Jag har en tendens till att vid ett sånt tillfälle bli irriterad och ledsen över att jag inte får i mig maten, istället för att kanske byta ut det mot något enklare. Inte för att jag kommer bli mer hungrig, utan för att man någonstans vet att får kroppen i sig lite energi så kan det bli en gnutta enklare. 

 

Summan av kardemumman, ångest är en ful vän, en riktigt otrevlig vän, men det är även en vän vi kan klara av att bli av med. Med rätt tekniker och hjälp, så kan du hjälpa din hjärna och kropp att bli av med den. 

Och tro mig, det tar tid! Men låt det ta tid, om man låter det lyckas så är det ju värt det eller hur? 

Tack för att ni läser, och kommentera gärna om ni har några önskemål om inlägg eller liknande :)

 

Vi hörs!